det jag väntat på i ett år.. hände...
egentligen för två veckor sedan, men då fick jag igång bilen igen.. men idag möttes jag o josi för vår dagliga träning, som idag skulle bestå av att promenera blev bestämt.. jag hämtar upp henne och sen kör vi till en liten slinga i Sherman där hon bor, vi går och går och tränar.. vi ser en vild sköldpadda och fotar den, massa svarta sländor jagar oss (dom är visst farliga och bits) jenny springer och skriker... och så går vi.. sen bestämmer vi oss för att gå till american pie(ett litet fik) som ligger nån kilometer bort för att dricka någonting, jag vill flytta bilen till skugga och den jäveln vägrar att starta, jag provar allt... sen har jag ingen teckning på telefonen i sherman heller, vi går till american pie.. kommer tillbaka och försöker starta igen... jag får ringa min värdpappa och han kommer efter 45 minuter, för han måste byta porschen mot den stora bilen för att kunna köra josi hem också... när han kommer, sätter han sig i bilen, drar lite i ratten och vickar lite på växelspaken, vrider om nyckeln och bilhelvetet startar... JÄVLA HELVETE.. hade jag bara vetat det hade han inte behövt göra sånt besvär av att komma och hjälpa, han fick ringa och avboka bärgningsbil och jag fick köra hem utan att stänga av bilen... meeeen, säger jag bara... men... det är andra gången på två veckor jag ringer och berättar att bilen inte går att starta, kanske dags att göra något åt det men tanke på att i ett år har jag berättat om olika konstiga ljud, att den inte känns "rätt" att köra... jag bryr mig inte nu när jag bara har så lite kvar, men den nya au pairen ska faen inte behöva komma till en bil som inte fungerar som den ska...
Kommentarer
Trackback